Vandring i Saariselkä

Hej igen!
Nu har jag varit på "träningsläger" i Saariselkä. Stina, Magg och jag körde söndagen 31.8 upp till Kiilopää där vi övernattade i stuga för att få en god natts sömn samt se över packningarna och fördela maten i ryggsäckarna.

Måndagen kom vi iväg först 11-tiden då packandet drog ut på tiden, vi kände oss lite oorganiserade.. Det kändes bra att komma iväg trots att det blåste (vi hade dock medvind!) och det kom lite snöblandat regn. Kaffepaus tog vi redan efter 4km och då började det snöa ordentligt. Vi fortsatte trots det och hade medlidande med de som kom emot oss i motvind! Fina vyer och utsikter över fjällen. Marken blev vit och fin av snön, men snart drog molnen förbi och vi hade klart solsken och snöfritt vid lunchpausen. Första natten tillbringade vi vid Suomunruotko där vi slog upp tältet och grillade kött över elden! Trots köldgrader på natten sov vi bra, Magg frös lite.

Tisdagmorgon var innertältet fuktigt av kondenserad andning så vi tog god tid på oss med frukosten för att tältet skulle få torka lite. Trots kylan tog vi oss ett dopp i bäcken. Klockan blev igen 11 innan vi kom oss iväg. Omväxlande molnighet men rätt kall vind hela dagen. Plättar till lunch smakade bra vid Kustaanlammen laavu. Vi gick mest i skog men terrängen var omväxlande ändå. Vid Tuiskukuru stannade vi för natten. Där var det livat värre, en hel skolklass från Vanda tältade där. Tältet fick vi torkat före vi somnade och det blev en till natt med minusgrader.

Onsdagmorgon var det fint väder och vi tog ett dopp i bäcken igen och efter det smakade gröt och kaffe himmelskt. Mitt i kaffet kom Aslak, räddningshelikoptern, då en flicka från skolklassen hade skadat foten och en var visst ordentligt förkyld, de fick se fjällen ur en annan synvinkel från helikoptern. Skönt att veta att man kan få hjälp om det behövs. Denna dag skulle vi vandra endast ca 8km till Luirojärvi så vi tog det lugnt - lite väl lugnt för vi lyckades komma på en stig som inte fanns utmärkt på kartan och då vi kommit över Ampupäät och Ampuoja tappade vi bort stigen. Vi trodde vi var norr om den och gick söderut, men det visade sig att stigen var norr om oss. Ca 1km gick vi fel före vi anade oråd och kollade positionen med GPS, då klarnade allt och vi gick tillbaka och hittade stigen ca 50m från det plats där vi vek av! Sedan var det lätt att hitta till Luirojärvi. Där åt vi en hastig och sen frukost för vi ville gärna gå åtminstone en bit upp på Sokosti. Magg och Stina lockades mera av bastun så de vände om ungefär halvvägs upp, jag ville gärna träna lite extra så jag fortsatte uppåt. Det blev en intensiv och svettig färd, men upp kom jag och det var det värt! Härlig utsikt och äntligen telefonkontakt till omvärden. Ringde hem och bad Tino (min man) att vidarebefodra hälsningar att allt var väl även från Stina och Magg. Nerfärden gick med fart då även jag drabbades av bastulängtan! Bastun var fantastisk, vilken lyx mitt i ödemarken och det var uppfriskande med dopp i Luirojärvi! På natten regnade det ordentligt men vi hade det varmt och skönt i tältet.

Torsdagen började igen med dopp och vi försökte skynda på för vi hade hela 19km att gå till Lankojärvi. Redan på första etappen missade vi en stig trots att alla tre försökte se sig om efter den, nå vi var igen vid Ampuoja så vi gick inte så mycket extra utan följde sedan bäcken norrut och snart hittade vi en stig som inte fanns utritad på kartan! Vi var dock snart på rätt stig och sakta men säkert steg vi högre och högre upp. Utsikten var igen fantastisk och på vägen plockade vi både Karl Johan och kantareller. Snabblunch med nudlar och lite regn, sedan fortsatte våra irrfärder i skogen - vi hittade igen stigar som inte fanns på kartan men GPS:n gav åter stöd för våra aningar och snart var vi igen på rätt stig. Närmare Lankojärvi vadade vi över en bredare bäck, för säkerhets skull tog vi av oss långbyxorna då vi inte visste hur djupt det var. Vi förivrade oss och vadade för långt vilket ledde till ca 2km:s irrfärder igen. Vid halv nio på kvällen kom vi äntligen fram till Lankojärvi och var verkligen trötta. Lite duggregn störde inte så mycket och efter potatimos med torkad renskav (segt - rekommenderas inte), somnade vi snart.

Fredagen började utan morgondopp då det var sista dagen och det var mycket folk i farten vid stranden redan på morgonen. Efter morgongröt och kaffe packade vi snabbt ihop alla grejor och vandrade raskt mot Rautulampi. Stigen var lätt och vi tyckte oss urskilja de första tecknen på att ruskan var på gång. Vid Rautulampi blev det varm soppa och smörgås utomhus då vi hittade en lä vägg att sitta vid, solen sken och landskapet visade sig från sin vackraste sida!
Från Rautulampi gick vi över fjällen - Rautupää och Niilanpää, vi hade lite motvind men det gjorde ingenting i solskenet. Uppe på fjällen vandrade renar och vi njöt till fullo av den fantastiska utsikten. Vid 17-tiden var vi så åter i Kiilopää och efter ca 90km:s vandring började vi genast planera för nästa år. Det blir kanske Kiilopää igen eftersom där ännu finns många stigar och rutter som vi inte irrat omkring på....

Detta var verkligen en perfekt träning inför Himalaya och Island Peak! Hade hela tiden 1kg:s tyngder på var ben och ryggsäcken vägde nog närmare 30 kg då vi startade, 23kg då vi kom tillbaka. Vanligvis brukar jag vandra med mindre ryggsäck och tyngderna brukar jag också lämna hemma.... Det har varit en ganska lugn vecka här hemma, har inte orkat träna så mycket.

Imorgon bär det av till Helsingfors för på lördag-söndag har vi den sista Kapuaträffen inför avfärden den 17.10. Resfebern stiger....

Atti